En Ung Mammas Dagbok

Min vän/syster Susanne fick ett par gratis träningskort från sats för att kunna ge sina kompisar, så jag coh Pablo fick var sitt och nu tränar vi i en vecka tillsammans på Sats i Haninge.

Jag har så ont i min mage, när jag går, skrattar, hostar och när jag ska upp och ner ur soffa och säng. Det är såklart träningsvärken jag syftar på. Det gör så ohygligt ont men nu vet jag ju att jag gjort något rätt.
Brandon var inne på Mini Sats under tiden och busade, han skötte sig jätte bra och var inte ledsen alls. Det var något av det bästa vi gjort tror jag. Vi peppade varandra och hade en rodd tävling i slutet, först till 1000m vann. Vi var ganska lika i början men sen vann Pablo över mig för han var typ 100m framför mig. Men jag avslutade mina meter stolt och klev upp med värsta rump värken.

Hehe, lillen somnade tidigt idag vilket innebär att han vaknar tidigt imorgon så vi ska iväg själva till Sats och låta Pappa P sova ut. För imorgon blir en lång dag... vi ska nämligen på bröllop imorgon. Personen som bär äran över att ha gjort så att vi träffades från första början gifter sig imorgon med sin drömprins S, med sonen K vid sin sida och lilla M i magen.

Ni som har hängt med i bloggen jag hade innan vet att jag läser Fru Evelinas blogg flitigt. Ikväll skrev hon om en cancer blogg hon läst och blivit väldigt berörd av, jag gick in på den bloggen, jag läste. Och nu sitter jag och tänker på vad jag skulle missa om jag skulle dö i cancer nu.

Jag skulle aldrig få... bli fler barns mamma, gifta mig med mitt livs kärlek Pablo, äga en bostad, ha ett fast heltids jobb, se Brandon bli stor, bli farmor eller åka till Pablos hemland Peru.

Jag erkänner att jag gråter... Det är inte själva sjukdommen jag är rädd för, det är att jag ska tas efrån mina älskade utan att ha en chans att hinna med allt jag drömmer om. Det är nog därför jag har lite bråttom med allt här i livet. Jag är en människa som är rädd för att avlida för tidigt, jag kommer alltid vara rädd för det.

Brandons första steg är stort och jag vill inte missa flera frammsteg, men jag kan inte heller undvika att leva för att jag är rädd för vad som skulle kunna hända.

Det är tur att jag har min sambo, tänk om jag varit ensamstående... Jag vill inte ens tänka tanken, jag ska inte tänka tanken. Han är på jobbet och jag saknar honom... Ska sluta skriva detta inlägg, ringa honom, städa lite till och sen sova. Natti natti

[X] Fixa Pablos nya iPhone 4
[ ] Diska
[X] Städa vardagsrummet
[ ] Städa köket
[X] Städa sovrummet
[ ] Vika minst en Ikea påse kläder från dagens tvärr stuga

Nu sitter jag och Pablo och kollar på "Kvälls öppet med Ekdahl". Ämnet idag är: Ska Sverige införa att det ska vara lagligt att tillåta en kvinna att vara surrigat mamma?

Exempel som dom presentera:
Sandra 1 och Sandra 2 (ja dom heter Sandra på riktigt båda två) är svägerskor. Sandra 1 till bröst cancer för 2 år sen och fick några ägg infrysta, nu har hennes livmoder påverkats så mycket av hormonerna att hon inte själv kan bära äggen. Sandra 2 (som är Sandra 1s mans syster) har erbjudit sig att insemineras (dvs att ägg + spermie paras i ett labb och stoppas in i hennes livmoder) med deras embryo, bär och föder deras barn så att dom kan bli föräldrar. I Svergie är det än så länge olagligt men det vill dom ändra på.

Vad tycker du? Ska det bli lagligt? Ska man kunna få pengar för att man utsätter sin kropp för detta? Tänk om den surigatmamman vill behålla barnet?

Känns tungt att förtjänsten efter allt ammande som gjort så att jag kommit ner till mina älskade 62kg bara är som bortblåst. Jag är tyngre än vad jag någonsinn varit och vad jag än gör så försvinner det inte. Jag som är ung.
Jag dansar, jag äter hälsosammt... och vad gör det för nytta? Jag kommer bara i ett par jeans sen lever jag på leggings och tjocka strumpbyxor.

Suck. Jag känner mig smalare, det är nästan så att det syns i spegeln och Pablo säger att jag ser smalare ut. Men det syns inte på vågen.

Jag har hittat ett jättebra nyttigt snabbmats ställe. Nancys Freshfood heter det, dom har öppnat upp nytt i Port 73 här i Haninge och jag ska skärpa mig här hemma också.

Vårat kök är röd/vitt så vi blev mäkta glada när vi såg denhär röda diskmedels behållaren. Har sett flera som har torrvaror i glasburkar, det gick inte att hålla sig för att göra samma sak. I dessa finns havregryn, makaroner och flingsalt, och det kommer många fler.

Ceratin vax (har använts av bla Carolina Gynning & Victoria Beckam):
Detta är den minst skonsamma förlägningen, det beror på att vaxet sliter så pass mycket på håret att man tappar så sjukt mycket av sitt naturliga hår när man har ut pluggarna att man till slut nästan inte har något hår kvar.

Weaving (som jag har):
Den skonsammaste metoden där man gör inbakade flätor och syr in hår rämsan, det håller i 3-6 månader och om man har 100% äkta hår som jag har inlagt så kan man använda samma hår i tre omgångar. Dessurom kan man platta och rocka håret hur man vill.

Clip on (används av bla Alexandra "Kissie" Nilsson):
Visst är detta det mest praktiska, ta på och av som man vill. MEN något ni måste veta innan ni gör detta är att om man använder det regelbundet (var och varannan dag) i ett år eller mer så kommer man att få flintskalliga fläckar i hårbotten. Jo det är sant. Håret är så tungt att det drar ur ditt naturliga hår ur dina hårsäckar. Låter det lockande?

Vad tycks?

Tiden drar iväg i en rasande fart. Det var ju nyss han var nyfödd, två månader och nu är han mer än 9 månader. Känns som det var igår han blev 9 månader... om det fortsätter i den här takten så fyller våran lilla pojke 1 år om två veckor.

Som ni vet så har jag försökt komma ut ur en djup förlossningsdepression sen Brandon föddes. Det har gått upp och ner och nu för första gången sen innan han föddes så mår jag riktigt riktigt bra.

Igår somnade han jätte tidigt och Susanne stannade till 21 så jag hade ganska mycket tid för mig själv på kvällen. Då började jag tänka efter... Jag har ALLTID velat ha det livet jag har nu, en kille som älskar mig med hela sitt hjärta som jag verkligen kan lita på och som jag vet stannar vid min sida, en gemensam lägenhet som vi bygger upp till våran hem och ett barn. Jag kan inte be om mer. Jag har allt jag alltid velat ha.

Skrattar varje gång.

Nu är det dags för mig att säga natti natti.
Imorgon ska jag upp tidigt och jobba. Efter det ska jag möta B & P inne i stan och åka med Brandon hem till Jennifer, för hennes fästman fyller år. De va ett tag sen vi sågs sist så det kommer bli jätte kul, så får jag hålla tummarna för att Melina sparkar på min hand så som Brandon sparkade på Jennifers hand när jag var gravid.

Undra vem som smög ner den här haklappen i kundvagnen?!

 

Brandon har en ny hobby. Den heter "Plocka ut allt ur lådorna som jag kan nå"-hobbyn. Här har han plockat ut alla underlägg hemma hos Farmor Valentina.

Som jag tidigare sagt så verkar det som att planera saker är min grej. Därför var det ingen konstighet att jag (tillslut) fick se till så att middagskvällen igår blen av. Vi tar det från början...

Pablo och Dave jobbar tillsammans och brukar gå på After Work tillsammans med Daves fästmö och sambo Josefin. De har pratat ett par gånger om att göra en "Halv 8 hos mig" där gör middagar som representerar länderna vi härstammar ifrån (Sverige, England, Peru & Marocko).

Igår var vi hos D & J för första gången. Och även fast Josefins jobb möte drog över och det blev en halv 10 istället för halv 8 så var det jätte trevligt och dunder kul att vi alla 4 (och ½ med Brandon) sammlades.

Idag blir du 9 månader. Våran bebis, våran spillevink, våran prins.

Vi älskar dig!

Det är någonting speciellt som händer i kroppen när jag kliver av 676:an på söndagarna. Det brukar blåsa och jag brukar vara nyvaken efter sömn stunden jag haft på bussen de det tar drygt en timma att komma fram.
Jag kommer alltid i godtid och går så sakta jag kan mot danssalen, inte för att jag inte vill gå dit utan för att jag faktiskt älskar staden.

Jag är inne på mitt 3:e år i den staden och i början tyckte jag det var helt dött, då jobbade jag lördagkvällar och allt eftersom höstterminen fortsatt så blev det mörkare och mörkare. Nu på senare år så känner jag charmen, det känns som att inget dåligt någonsinn skulle kunna hända där. Det är en liten och charmig stad i mina ögon, ligger lagon långt från Stockholm så man kan åka och shoppa över dagen och då få en känsla att det är någon speciellt och inte bara ens bakgård.

Nu låter det som att jag reklam för dom men det gör jag inte. Jag menar bara att om ni inte har varit där så måste ni åka dit. Helst när jul belysningen kommit upp. För det går inte att slå, att gå runt och titta i affärer som inte finns någon annan stans.

Så sa min kära sambo sist vi pratade, det handlade om vem som skulle lägga in våra föräldra dagar på Försäkringskassans hemsida. Tydligen är jag bättre på att reda ut trasslet om vem som jobba när och vem som var ledig. Det kanske är för att jag är den enda av oss två som skriver upp sånt, haha. Nu är det iallafall fixat och tur var det för imorgon var sista dagen och då kommer jag absolut inte hinna.

Det är upp med tuppen imorgon och iväg till Mamma för att lämna lillkillen innan jag åker till jobbet. På kvällen hämtar jag honom och så får det bära av hem. 2 timmar tar det för oss att ta oss till Mormor, och två timmar hem. Det är en bra bit men så får det bli lite då och då.

Jag satt och tittade på bilderna som jag lagt in här på sidan. Och jag måste få säga att jag tycket att vi är en väldigt snygg familj (om man inte tänker på när vi är sjuka).

För er som inte vet så är jag deltids Mammaledig, jag jobbar 3dagar i veckan som danslärare och receptionist.  Men nu börjar jag testa hur mycket jag verkligen kan jobba så jag har tagit på mig extra pass när Pablo är ledig från jobbet.
Just nu är jag inne på den 3:e av totalt 5 jobbdagar och det börjar redan kännas. Mest kanske det är för att jag var uppe till 2 inatt och vek färdigtvättad tvätt och lik förbannat så var jag fortfarande tvungen att gå utt kl 6.20 för att hinna med 7 bussen. Och nu hann jag till skillnad från förra veckan när jag behövde springa till stationen för att hinna med tåget.... och de tåget missade jag till och med. Ibland är jag hopplös.

Men nu är dagen snart klar och jag åker in till stan för att träffa mina favorit killar för lite mys fika som jag tänkte bjuda på ( med det vet inte dom om än).

Godmorgon bloggen! Idag den 9 Oktober 2010 föds denna blogg, jag har länge velat ha blogg adressen med mitt namn och på senaste tiden så har jag även velat byta blogg namn. Igår testa jag om detta var ledigt och ser man på det var det.

Hoppas alla gamla läsare hittat hit och kanske några nya tittar förbi.