Familje schema koordinator
När familjen en dag i framtiden växer så kommer det bli mycket lättare om vi redan har en rutin på vem som gör vad och när. För kaos kommer det att bli men ju mer förberedd man är dessto bättre. Det hade varit optimalt men en såndär familje kalender om det inte varit så att vi oftast ändrar oss stup i kvarten när det gäller allt möjligt. Och så kommer frågan komma om vem som har ansvaret att skriva upp allt. Äsh! Det är lika bra att En person har koll på läget och har ansvaret att påminna, enkelhet är nyckeln.
No man is an island.
Ibland behöver man vara sig själv för en stund.
Min allra bästa vän och jag har en väldigt *host* udda humor. Jag är ju bara 23år och får bete mig UNGT också, på fritiden ;).
First week: Check!
Det var uppfräshning av det gamla jobb minnet och så fick jag mitt skrivbord... brevid chefen. Ballt. Då har jag den bästa personen att fråga frågor till brevid mig. Vissa kan känna att det är en stor press att sitt så nära chefen men enligt mig är det både tur, en ära och en trygghet. Dessutom är hans "högra hand" bakom ryggen på mig så dom ör mina livlinor medans jag fortfarande känner mig ny i skorna.
En sak vet jag säkert och det är att jag kommer stormtrivas här.
Mattips till föräldrar
Pablo gillar inte när det blir halvfabrikat men kom igen, jag kan inte göra falukorv hahaha.
YES YES YES I CAN!!!
Sorry muy sorry
Jag vågar inte skriva något, vågar inte tänka, jag vågar inte ens hoppas först än allt är klart. Förlåt för den extremt dåliga uppdateringen men jag väntar på mitt livs viktigaste samtal och jag vågar inte säga eller göra något som kan förstöra det. Hoppas hoppas hoppas. Innan fredagen är slut ska jag veta hur det går.
Wish me luck...
Känner mig så hemsk för att jag säger detta....
Dom senaste 2 åren har det fötts många barn i min umgänges krets och därför finns det många gullegull bilder på mammor och deras barn på Facebook som jag naturligtvis slänger en blick på då och då.
Något jag märkt på senaste tiden är att jag inte klarar av att se dom bilderna, det går bara inte. Allt jag ser är vad jag har missat, vad jag inte minns och allt jag borde ha kännt. Det är SKIT jobbigt och det kommer jag bära med mig resten av mitt liv, det är tid jag inte får tillbaka.
Sammtidigt är jag ofantligt glad över att den förlorade tiden inte skadade min och Brandons relation något. Han älskar sin Mamma och det märket man, och jag älskar honom obeskrivligt mycket. Men det har varit en tuff väg hit. Längtar tills dagen vi bestämmer oss för att han ska bli storebror och få uppleva allt en gång till. Framför allt längtar jag efter att få se hur han reagerar. :)
Den dagen kommer... men inte än.
Ett år äldre i en värld av möjligheter.
Men jobb intervjuer och konserter inviger jag mitt år som 23 åring. Inte illa måste jag säga.
Igår var vi och såg Dom Omar på Annexet, när Danza Koduro kom exploderade ljud nivån i anläggningen. Alla hade händerna uppe och dansade.
Grattis på födelsedagen Mounia!
-Jobb och hem sen får vi se vad killen hittat på för hyss.
-Jasså låter spännande. Hörde att ditt 12 slag vart speciellt.
-Oh ja, Brandon sov och Pablo är på jobbet så jag satt och åt Toffie fee eller hur tusan man stavar det och drack Cola. Kl 12 skulle jag gå ur soffan och välte cola glaser på golvet som stod just på golvet.
-Typiskt du.
-Dalila sa att det var ett tecken på att det skulle blien dag fylld med överraskningar men jag tror att det bara betyder att jag är lika klumpig som vanligt.
-Kanske. Klantig är du ju.
-Okej men nu är jag trött så du måste sova. Natti natti.
-Zzzzzzzzzzzzzzz
Jag är inte bara ett födelsedagsbarn, jag är även jädrans knasig som har en helt normal konversation med mig själv.Nu ska jag sova för jag jobbar på min dag. Ja så speciell blir den dagen. TREVLIGT VAH!!!
En liten förändring gör så mycket
Så ny var man svarthårig igen, lagom tajmat till den speciella dag :). Guess what...
Helgen i ett nötskal
Tillbaka till jobbet
Det var ett tag sen jag skrev här och det är för jag varit sjukskriven och vilat min stackars rygg. Musklerna som sitter runt ryggraden från svanken upp till nedre delen av skuldrorna är inflamerade och över ansträngda, nu gäller voltarensalva och sjukgympa så att jag slipper anstränga mig för att kunna slappna av.
Idag hämtade Pablo och hans bror allt från vårat förråd i Jordbro till vår nya lägenhet så min cykel är äntligen här, vilket innebär att jag kan cykla till jobbet imorgon. Snabbaste vägen har jag hittat och jag ska cykla iväg extra tidigt för att hinna ta tid på hur lång tid det tar och för att plugga körkortsteori.
Vi får middags sällskap imorgon av Sandra, Pablos två jobb kompisar och deras respektive. Ska blir riktigt kul att ha alla samlade, hoppas bara vi har tur med vädret så att vi kan utnyttja uteplatsen maximalt.
En helg i Juli var i i Örebro.
