En Ung Mammas Dagbok

Jag hann virka en mössa igår, den först jag gjorde vart för tjejig tyckte P så fick bli en vit till våran prins och spara den andra till vår framtida dotter. Den vita ska jag sy in Brandons efternamn så att det blir en familje klenod som kan föras vidare när våra barn får barn.

Tog en stund att få en bra bild.

Topp till tå i H&M.

Fredag 24/12 - Firade Jul med Pablo och hans Mammas familj.
Lördag - Jag hade planerat en överrasknings kväll till Pablo. Kl halv 16 sa jag:
- Du har en timma att göra dig iordning, ta på dig kläderna från igår. Vi ska ut.
- Ska Brandon med?
- Nej.
- Vem ska vara med honom?
- Din Mamma.
- Har du kollat med henne?
- Japp det var det första jag gjorde när vi kom hit.

Vi satte oss på bussen och när vi kommit halva vägen satte jag ögon bilndel på honom, när vi gått av ledde jag honom till en restaurang i Nyköping som heter Crazy Cow. Efter middagen var bindeln på igen och då tog jag honom till förfesten, vi var där nån timma sen drog vi och gänget ner till Tellus och festade hela natten.

Söndag - Var till för att ta igen sig, det känns att man inte är van vid detta livet längre.
Måndag - En helt vanlig dag :).
Tisdag - Vi kollar mellandags rean i Nyköping.
Onsdag -  Vi åker hem.
Torsdag - Städ dag.

Haha så typiskt, igår tömde jag alla mina 4 väskor jag brukar ha. men jag ska berätta vad jag vanligtvis har med mig :).

• Mobil
• Kalender
• Plånbok
• Mascara och Mascara primer
• Vatten
• Anteckningsbok
• Nycklar

Alla goda ting kommer i 3 och så även vi :). Jag har två yngre bröder. Amir som är 93a och Mounir som är 95a, båda är ungefär ett huvud längre än mig (nej jag överdriver inte). Vi har inte alltid varit så underbara mot varandra som vi är idag och även nu är det inte alltid rosor alla dagar. Senast igår blev jag tex sur på Amir. Skräck!

Amir är mitten brodern och längst av oss alla, han är min bästa killkompis och ändå den jobbigaste av dom alla. Vi har allt gemensammt och där också hur envisa vi är och att vi absolut hade bestämt oss för att vi har rätt och ingen förstår vad vi går igenom för alla är gamla under tonåren. Han älskar basket men är inte alltid bäst på att visa det. När jag har långt hår så är jag den snyggaste av oss tre men nu när jag har kort hår så tar han min tron.

Mounir är nog den smartaste av oss alla och den som är mest underbar i hjärtat om ni förstår vad jag menar. Han är allt en tjej vill ha DÄRFÖR kommer jag vara stenhård mot tjejen han tar hem, hör du det Mounir!!!!! Skämt och sido, Mounir är den som testar det mesta för att se efter vad som passar just honom. Han har dansat, spelat fotboll, spelat basket och då landade han på..... att göra video klipp på Youtube. Här är hans ena sida och Här är den andra om ni är nyfikna.

Mounir, Amir & Jag

På Amirs 17års dag i år

Vit/Röd randig t-shirt med volaner på ärmen från H&M

Jeans från G-Star

När det gäller hjärtefrågor så har det alltid varit en väldigt privat sak för mig. Dels för att jag är lite rädd för att någon ska kritisera mig och min tro och för att någon ska skämta om det så till den längd att min själ får några törnar.

Jag är född muslim och åt aldrig gris på dagis, när jag kom upp i tonåren så märkte jag att mina vänner fastade och visst provade jag också men eftersom jag dansade i skolan dagarna i ända och faktiskt svimmade vid ett tillfälle så gick det inte. Det var under en resa till en kompis som vi började prata om religion och vad vi tror på. Jag märkte väldigt snabbt att Jesus var en stor del av min tro och efter mycket letande fann jag vad jag kände stod för min tro. Mormonismen.

13 April 2009

Vi var påväg hem efter mitt första besök hos Pablos Mamma, eftersom Kevins vecka hos Mamma Jennifer skulle börja den dagen så fick han åka med oss.

Jag och Pablo hade ingen aning om att vi hade en liten spillevink i min mage som bara var 10 dagar gamal. I det ögonblicket var det bara han och jag... och självklart Kevin som var dagens hedersgäst.

Jag har en hand full riktigt nära vänner men min allra bästa vän heter Sandra. Vi träffades en höst dag 2003, hehe det minns jag eftersom jag missade stora delar av 9an under den perioden.
Kvinnan är min bästa vän inte bara för att hon är ett hett kex på burk utan också för att hon är en av väldigt få folk som fattar min humor till 100%.

Genom åren har det funnits många som trott att vi varit systrar, vi har mörk hår och bruna stora ögon båda två, vi är lika envisa och har lika hett temperament.

Hon har funnits vid min sida i 7 år nu, läskigt hur snabbt tiden går. Genom tuffa stunder med familjen, död, kärlek, glädje, sorg... Vill du gifta dig med mig :D ? HAHAHHAHAHA låter lite som ett frieri det dära. Nä jag ligger inte på den sidan av sängen.

Idag har vi mysigt med Pablos familj hela dagen. Han har tre yngre syskon som är bebis kära och älskar att leka med Brandon så jag har lyckats få lite egen tid.
Kl 9 imorse hade Arturo och Natti julkonsert i skolan så vi tog en hel del bilder så att pablo kan se dom senare.
Vi tog en promenad förbi hans gamla skola och lekte i snön, Brandon älskar snön bortsett från att det är så kallt. Varför ska det vara så förbenat svårt att få på honom vantar. Vi hann åka lite pulka också, lillen bara gapade stort och asflabba på vägen ner för backen. Inte så konstigt egentligen eftersom det bor en liten våghals i honom.

Sen Melony föddes har vi inte hunnit hälsa på så idag fick vi göra det. Mamma Maria och Pappa martin var också hemma, så hälsade vi på Lotta (Marias Mamma) som bor granne med Pablos Mamma.

Nu ska vi fixa iordning middagen och ta det riktigt lugnt. Imorgon kommer Pablo hit och tar med sig alla presenterna hemmifrån.

I mina ögon är kärlek det finaste som finns. Det är att man bryr sig om en människa, accepterar alla brister, stöttar i alla lägen och känner att människan är en självklar dit av ens liv.
Kärlek är vad man känner för personen som man går till när något underbart har hänt, men också när du har den sämsta dagen på länge.

När man har tusen saker att göra och inte har tid för att laga mat så blir det som det blev idag. Vi har haft tvättstuga hela morgonen och nu ska vi klä på oss och åka till Haninge Centrum. Det är dags för att köpa Brandons sista två julklappar och så blir det mat där borta för mig och lillen, Pablo har nämligen redan åkt till jobbet.

Matstunderna här hemma har inga fasta tider än, tänkte börja väcka Brandon tidigare efter Nyår. Nu vaknar han runt 10 och äter frukost typ halv 11, det gör ju så att lunchen hamnar vid 2 tiden. Men som sagt ju ska vi iväg...

Mina föräldrar träffades i mitten av 80-Talet på ett sjukhus i Åkersberga, mamma sommarjobbade och pappa hälsade på en kompis. -85 förlovade dom sig -86 gifte dom sig både i Sverige och i Marocko.
Pappa (Samir) är född och uppvuxen i Marocko och flyttade hit när han var 1982. Mammas (Tuula) hela släkt är födda i Finland men ett år innan hon föddes så flyttade dom till Nynäshamn och där föddes hon, jag säger dock till alla att jag är halv Finsk för det tycker jag att jag är.
Mina föräldrar är något speciella, egentligen kan man säga min förälder för jag har aldrig tyckt att pappa varit en riktig pappa. Dom där två kockosbollarna skiljdes sommaren 2000.

Hahahahahaha. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva det här inlägget. Sandra min bästa vän vet att jag är som den kvinnliga versionen av Sune. Min första pojkvänn hade jag på dagis, jag dateade en kille från lunastorm som bodde i Alvesta när jag var 14-15år och enligt mig själv så var jag kär i dom båda trodde jag då ialla fall.

Men mitt livs största kärlek är min pojkvänn, min sambo, min bästa vän, pappan till min son... Pablo. Jag har berättat för er gång på gång hur mycket jag älskar honom så det tror jag ni förstår, men vet ni hur vi träffades?

Hösten/Vintern 2008 och våren 2009 var party time för mig, den enda tiden i mitt liv som jag verkligen festat loss och kunde nattbuss schemat utantill. Det var då jag började lära känna Jennifer, vi hade gemensamma vänner och visste vem demandra var men aldrig pratat innan dess.
Den 26 Januari 2009 skulle vi möta en av hennes kompisar från Oxelösund vid Nivå 22 innan vi drog till Dembow. Det var Pablo, hela natten festade vi och de gjorde vi flera gånger efter det också.

Pablo och jag längst till vänster 26 Jan 09.

Hej.
Jag heter Mounia Gourrada och är född dagen efter Drottningens namnsdag år 1988. Mitt första rum hade jag i våran lägenhet i Fittja söder om Stockholm och under denhär perioden var min favorit grej min bansspelare som hade en tillhörande mikrofon så man kunde spela in sin röst.
Men 16 av mina levnads år bodde jag i Åkersberga. Jag var 3 år när man började dansa och har gjort det sen dess, höstterminen 2008 blev jag lärare och är kvar nu på samma skolor.

Jag är för det mesta glad, ingen tar mig serriöst när jag blir arg och inte heller tror dom på mig när jag VET att jag har rätt. Om jag skulle få en krona för varje gången jag hört "Fasen jag borde ha lyssnat på dig frön början" så hade jag haft en rejäl sparbössa. Jag har svårt för att tycka illa om nån och jag vill alla bara väl, det enda som jag ogillar hos folk är när någon beter sig oförskämt eller ljuger.

Jag såg en kul grej som många av mammorna på Allt För Familjen har börjat göra. 30 Dagar med 30 inlägg där varje dag har ett tema. Tycker det måter lite som en utmaning så jag tycker vi sätter igång. Kommer bli lite svårt över julen när vi är hos Pablos Mamma men jag ska göra mitt bästa.

30 dagars teman.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick